Kategori: Vardagsbetraktelser

Spontana vardagsbetraktelser relaterade till kommunikationsområdet.

En berättelse om en robot

Ni som följer mig på Twitter har kanske noterat att jag har en lite udda visningsbild för tillfället. Ett hemmagjort robothuvud, byggt av en kartong. What’s up with that, liksom?

Kommer självklart inte gräva ner mig i någon avancerad analys kring detta, det tror jag inte någon är särskilt intresserad av. Först och främst är det för att mitt Twitter-konto är personligt. Mycket fokus gällande min närvaro i kanalen ligger naturligtvis på det jag arbetar med. Media och kommunikation, främst digital sådan. Men samtidigt så är jag ju en inte enbart mitt jobb och min bransch. Något som man dock lätt kan fastna i att vara om man hänger mycket på Twitter. Därför kan det vara bra att ibland påminna sig om det där andra, att våga vara någon annan. Vill man ha en robotkartong på huvudet så ska man kunna ha det. Inga konstigheter.

Samtidigt så går det att väva in en liten kommunikationsreferens även här. En om storytelling. Jag har nämligen gjort det till en liten grej att fira varje nytt hundratal följare med en ny visningsbild utifrån något speciellt tema. Tidigare har jag haft skidmössa och Adidasdress, och nu föll valet på en #robotkartong, vilket jag alltså crowdsourcade fram. Vid nästa nytt hundratal blir det något annat.

Likadant kan ju företag jobba med reklamföljetonger. Tydligast blir det kanske i TV-reklamer, som exempelvis de olika episoderna om Ica-Stig eller Telia-pappan. Varje ny reklam blir en berättelse, något som engagerar. Robotkartongen är min senaste Twitter-berättelse, men jag kan lova att det kommer flera!

Var tänker du bäst?

Inspiration är tyvärr oftast inget som vi bara kan plocka fram när vi behagar. Därför gillar jag verkligen den här applikationen som The Economist har tagit fram.

Som ni kan se i videon så går det hela alltså ut på att vi läsare ska kunna ladda upp och dela våra egna ”thinking spaces” och placera ut dem på en karta. Youtube-filmen och Facebook-sidan verkar ha funnit sedan april, så det är alltså ingen helt ny grej. Men ändå kul!

Mitt eget bidrag då? Av någon anledning så verkar det inte ha dykt upp på kartan än, men ni kan även hitta det här. Ett bra promenadstråk med en lagom dos Stockholmskiansk atmosfär att marinera tankarna med.

Sökandet efter sex

Bollen är rund, solen går upp varje morgon, och jag behöver aldrig tänka på att plinga för att 4:ans buss ska stanna vid min busshållplats på Högalidsgatan i Stockholm. Det är självklarheter, saker som man bara vet. Precis som vi också vet att sex är populärt på internet.

Men trots denna vetskap kan jag inte låta bli att förundras över graden av popularitet, när jag får se det med egna ögon. Förutom att blogga här, så driver nämligen jag också en anspråkslös filmblogg tillsammans med några andra. För drygt ett år sen fick filmbloggens ”loose gun” Martin Brusewitz, även journalist på Sydsvenskan, en idé till ett kul inlägg. ”Sexscener jag minns” döpte han det till.

Martin är en mycket skicklig och kreativ skribent, så det är självklart ett bra inlägg. Men det är inte det som är orsaken till att inlägget har blivit det i särklass mest klickade i bloggens historia. Det beror såklart på ett litet ord på tre bokstäver som väldigt många människor verkar söka efter i Google.

När jag kikar på detta i Google Analytics tror jag nämligen knappt mina ögon. 27,40 procent av bloggens sammanlagt drygt 10 000 unika besökare under det senaste året har nämligen hamnat hos oss via Google-sökningar på fraser innehållandes ordet ”sex”. Varken sökordsoptimering eller analys av webbstatistik tillhör mina specialområden, men det känns inte som att man behöver vara det för att dra slutsatsen att det är väldigt mycket.

För att sätta det hela i ett perspektiv så står trafiken från Facebook, där bloggen också har en egen sida med drygt 350 gillare, endast för drygt halva den volymen, 16,69 procent av trafiken.

Webbtjänster kommer och går. Men människans allra mest grundläggande intressen förblir desamma. I vår ständiga jakt på det senaste så kan vara nåt att, i alla fall ibland, stanna upp och reflektera över.