Etikett: affärsmodell

Native advertising perfekt för social delning

Native Advertising

I en mediebransch som famlar efter nya intäktsströmmar så inser fler och fler publicister att traditionella digitala annonslösningar, som exempelvis bannerannonsering, inte kan ersätta intäktsbortfallet från printdelen. Därför har stora aktörer som New York Times och Vanity Fair på senare tid börjat använda sig av så kallad ”Native advertising”.

Vad är då detta? Som bilden ovan illustrerar så är en native ad sponsrat innehåll (jag fördrar denna term framför reklam) som påminner mycket om publicistens redaktionella innehåll. Det ska vara tydligt annonsmärkt, men ska fortfarande vara intressant för målgruppen och dela det redaktionella innehållets tonalitet och stilistik. Det är betalt för av en annonsör – men ändå fortfarande trovärdigt.

En av de ledande aktörerna inom Native advertising är amerikanska Buzzfeed, som byggt hela sin affärsmodell kring detta. Något annat som är intressant i sammanhanget – och som jag kommer att komma tillbaka till – är att Buzzfeed lägger stort fokus på att uppnå maximalt med sociala delningar. Faktum är att hela 75 procent av Buzzfeeds läsare aktivt söker sig till sajten för att hitta innehåll att dela. Något som antagligen varit en bidragande orsak till att Facebook sedan början av 2013 står för betydligt mer av Buzzfeeds hänvisningstrafik än Google gör.

Eftersom Native ads påminner mycket om det redaktionella innehållet så är förstås också det förstnämnda optimerat för social delning. Analyssajten TheMediaBriefing.com gjorde nyligen en sammanställning av hur Buzzfeeds native ads delas i sociala medier, och siffrorna de får fram är intressanta.

I studien analyserades delninggsdata från 689 Buzzfeed native ads från 51 företag, och det visade sig att en genomsnittliga native ad fick:

  • 263 Facebook-likes
  • 36 tweets
  • 7 Google +1s
  • 44 Pinterest-pins
  • 2 Linkedin-delningar

Den mest intressanta iakttagelsen här är givetvis att även annonsmärkt innehåll kan driva socialt engagemang. Spotify, som var det företag som låg i topp i studien, hade ett snitt på hela 1451 Facebook-likes per sponsrad artikel. Nu kan alla som någon gång delat en bannerreklam räcka upp en hand. Nähä, ingen…

Enligt en undersökning av analysföretaget Nielsen, i vilken 28 000 kunder runt om i världen deltog, så litar 92 procent av kunderna mer på sociala rekommendationer från sina vänner än på all annan form av reklam. I mina ögon betyder det att Buzzfeed har lyckats med det som många andra har misslyckats med och att sponsrat innehåll med fokus på sociala delningsmekanismer är något som vi kommer få betydligt se mer av framöver.

Bild: Flickr/Altimeter Group

Att spotifiera eller inte spotifiera

Den 14 april gick Spotify ut med att stora förändringar kommer att göras gällande tjänsten Free/Open. Från och med första maj kommer möjligheterna att lyssna gratis bli betydligt mindre. Nämligen högst 10 timmar, eller fem gånger per låt, varje månad.

Givetvis måste detta ha med en USA-lansering att göra. Det var den första tanke som flög genom mitt huvud, innan jag ens hunnit läsa artikeln. Spotify har länge försökt ta sig in där, men de amerikanska skivbolagspamparna har konstant satt sig på tvären. Att ”deras” musik helt plötsligt skulle erbjudas lyssnarna gratis är ungefär lika populära som man kan anta att skatt och socialism är hos dessa herrar. Att kraftigt begränsa gratislyssnandet kan mycket väl vara den nödvändiga kompromiss som slutligen öppnar upp den amerikanska marknaden för Spotify. För rent strategiskt känns förändringen inte helt klockren.

Spotify utmanar en världsbild
Spontant känns förstås 99 kr i månaden för obegränsad tillgång till musik billigt. I alla fall för oss som fortfarande minns när man köpte cd-skivor för nästan det dubbla. Dessutom var i princip samtliga i mitt Twitter-flöde som uttryckte sig om saken – om inte positiva så i alla fall förstående – till förändringen.

Men nu är ju kanske inte mitt Twitter-flöde representativt för den stora massan, och även om jag också först var positiv så blir jag alltmer skeptisk till affärsmodellen allt eftersom jag låtit det hela sjunka in. En stor andel av Spotifys användare har i princip aldrig betalat för musik. Innan de gick över till Spotify laddade de ner sin musik illegalt, via exempelvis The Pirate Bay. I deras värld är musik inget man betalar för. Det är modigt av Spotify att utmana den världen.

Vad kunde gjorts annorlunda?
Tio procent av användarna, cirka en miljon, har redan ett premiumkonto. Sannolikt främst tack vare möjligheten till Spotify i mobilen. Det är faktiskt en siffra företaget borde vara ganska nöjda med. Om nu inte de amerikanska skivbolagsdrakarna hade lurat i vassen så hade nog mindre drastiska förändringar varit att föredra. Fortsatt Free/Open-modell, men där ny teknik och nya, roliga funktioner satsats på premiumanvändarna. Det skulle sakta men säkert byggt allt allt starkare incitament för att börja betala för tjänsten. Bättre att belöna de som betalar istället för att straffa dem som inte gör det.

Ett problem är också att gratisanvändare kanske inte kommer att kunna lyssna på nya låtar som dyker upp i deras Facebook-flöden när deras vänner delar dem, om de redan skulle ha förbrukat den månadens kvot. Eftersom delning via sociala medier är extremt viktigt idag borde självklart ny musik som delas på det sättet alltid vara tillgänglig. Detta är ingen rocket science, bland annat New York Times nya paywall använder sig ju av den metoden. Att Spotify inte verkar tänka så långt är märkligt, men även här är det kanske jänkarna som dragit i trådarna.

Mer läsning
Sydsvenskan
Doktor Spinn
Jardenberg.se