Tagg: sociala medier

Digitala beteendeförändringar och vad de innebär

Det talas mycket om nya och pågående trender inom digital kommunikation och marknadsföring, men något som är minst lika viktigt som att se uppgående trender är att identifiera nedåtgående. Företag som inte gör det riskerar att bli nästa exempel à la Facit eller Kodak på inspirationsföreläsningar om ”förändring”. Jag har identifierat några beteendemönster att hålla koll på och vad dessa innebär för vår kommunikation.

Desktop används snart enbart på jobbet

När slog du på datorn för att göra något icke arbetsrelaterat senast? Är du tjänsteman så är risken ganska stor att det var länge sedan. Tidigare var datorn den centrala enheten i våra hushåll, något som hanterade allt från arbete till praktiska ärenden och underhållning. Den positionen har nu ersatts av mobilen och datorn har, förutom bland nischade grupper som gamers, reducerats till att endast bli ett arbetsredskap. I synnerhet underhållningen har i princip helt flyttat över till mobilen.

Vad innebär detta? Inom B2C är det helt centralt att nå sina målgrupper på mobilen, läsplattan eller kanske till och med på någon wearable tech-produkt som klockan. Annars finns det en uppenbar risk att inte nå dem alls.

Det ”öppna samtalet” inte längre lika öppet

När utvecklingen kring det som kom att kallas ”sociala medier” tog fart var öppenheten och transparensen en stor del av den allmänna uppfattningen kring vad förändringen handlade om. Då var Twitter det hetaste nätverket och hyllades för sina möjligheter till öppen kommunikation och samtal.

Men vill vi människor verkligen vara öppna och transparenta med allt? Nej, skulle det visa sig. Hos den nya generationen som växte upp med sociala medier har en stor del av kommunikationen kommit att flyttas till kanaler som möjliggör ett mer selektivt urval gällande vem som får ta del av vad. Idag sker kommunikationen allt oftare i slutna, privat meddelande-baserade kanaler som Snapchat och Whatsapp istället för på Twitter.

Vad innebär detta? Youtubeprofiler, stora instagrammare och andra influencers kör förstås fortfarande ”öppna” samtal. Men motorn bakom, det vill säga alla fans och konsumenter som sprider deras innehåll, spinner numera bakom stängda dörrar i större utsträckning än förut. Det är en förändring som är viktig att tänka på när man skapar kommunikation.

För unga är sociala tjänster en del av vardagen

Att unga människor har växt upp med de sociala tjänsterna innebär också att de i än större utsträckning har integrerats i vardagen. När någon i övre medelåldern skaffar ett konto på Instagram eller Snapchat är det en ny kul grej, som att skaffa en hobby. Men när en tonåring gör det är det i princip en naturlig del av deras utveckling, som att lära sig cykla eller ta studenten.

Att skicka PM är det nya ringa. Facebook-gruppen eller Whatsapp-tråden är det nya hänga på gården. Youtube, Instagram och Snapchat är det nya tv. Och så vidare.

Vad innebär detta? Förutom uppenbara saker som att exempelvis tv får tuffare konkurrens så betyder det att kraven på innehåll blir högre. Konsumenten som ser Instagram och Snapchat som en ny kul grej kan även se reklam och branded content där som nytt och kul. För den som ser tjänsterna som en naturlig del av vardagen existerar inte den dimensionen.

Digitalt är det nya normalläget

Att ”digital annonsering ökar” eller ”företagen ska satsa mer på digitalt nästa år” är i princip lika självklart som att solen går ner ikväll och upp imorgon. Egentligen borde jag stryka ordet ”digital” rakt igenom i den här texten. Det är ”kommunikation”, inte ”digital kommunikation”. För det är snarare det som inte är digitalt som avviker från normen.

Det räcker med att titta på människors vardag idag för att dra den slutsatsen. Nästan all kommunikation vi konsumerar är digital. Nyheter läser vi i mobilen på väg till jobbet, eller får via puffnotiser. Intervjuer lyssnar vi på i poddar. Vi messar och chattar istället för att ringa. Och så vidare.

Vad innebär detta? Framförallt att alla som jobbar med kommunikation måste förstå digitalt – även de som inte har en utpräglat digital tjänst. För snart kommer alla tjänster vara utpräglat digitala. Eller bara tjänster, helt enkelt.

Håller du med? Håller du inte med? Vill du tillägga något? Kommentera gärna. Toppbild: Samuel Zeller

Från information till person

Den nya generationen sociala medier bygger mer på eget innehåll och personligt berättande, och mindre på vidareförmedling av innehåll.

När tjänster som Snapchat och Instagram blir allt viktigare kanaler för många målgrupper, på bekostnad av Twitter – och kanske i viss mån även Facebook – så förändrar det förutsättningarna i grunden för många företag och organisationer. I och med framväxten av ny infrastruktur och nya beteenden så har spelplanen kastats om. I den nya generationen sociala tjänster så har informationsförmedlingen skruvats ner och det personliga innehållet skruvats upp.

Sämre infrastruktur för att dela

Även om Twitter och Facebook är i grunden är personliga nätverk, så har de i stor utsträckning fungerat som mer eller mindre öppna informationsförmedlingstjänster. Spridning eller ”kuratering” av innehåll som man inte har producerat själv men som man bedömer som relevant för målgruppen – det vill säga sina vänner och följare – har alltid varit en viktig del. Det kan handla om nyhetsartiklar, videoklipp eller reklam. Det har varit en affär där alla är vinnare – innehållsägaren som får exponering, avsändaren får ”låna” bra innehåll till sin egen kommunikation, och mottagaren får hjälp att hitta innehållet.

På Snapchat och Instagram kommer den här typen av informationsförmedling oftast i andra hand. Tjänsterna är helt enkelt inte byggda för det. Bilder och videor har oftast copyright som ställer till problem (detta gäller ju framförallt företag och organisationer som vill ”låna” innehåll), och Snapchat har fram tills alldeles nyligen inte ens haft någon funktion för att publicera annat material än det som användaren själv producerar ”här och nu”. Även om det självklart är möjligt att sprida innehåll, till exempel genom att tagga vänner i kommentarer på Instagram eller vidarebefordra från Discover i Snapchat, så finns ett tydligt inbyggt fokus på egenproducerat innehåll.

En infrastruktur för det personliga berättandet

Den personliga avsändaren har alltid varit en viktig ingrediens i sociala medier-världen, något som var tydligt redan när de första stora bloggarna växte fram. Men skillnaden då från nu är att den nya infrastrukturen i princip helt utestänger den opersonliga avsändaren. En blogg eller ett Twitterkonto om exempelvis musik behövde aldrig vara personligt, det kunde till och med vara anonymt. Ett Snapchatkonto kräver däremot en person som avsändare, hela tjänsten bygger i princip på det.

Valmöjligheten gällande personligt eller icke-personligt håller alltså på att försvinna. Om det personliga tilltalet tidigare var ett extra plus i kanten så är det nu på väg att bli en hygienfaktor.

Vad innebär detta för organisationer och företag?

Jag skulle säga att det framförallt innebär tre saker.

  • Större beroende av egenproducerat material. Möjligheterna att låna andras material för att kommunicera till målgruppen minskar, samtidigt som de tekniska kravspecifikationerna höjs, framförallt gällande att producera bild- och videomaterial av hög kvalitet.
  • Större utmaning för organisationer som inte är klassiskt fotogeneriska. Det går inte att komma ifrån att vissa har enklare än andra att producera eget innehåll som gör sig bra på Snapchat och Instagram. Exempelvis mode- och resebranschen. Säljer du kullager är utmaningen större.
  • Ambassadörer blir viktigare. Alla organisationer kommer att behöva arbeta med personliga ambassadörer, oavsett om det handlar om försäljning, bygga varumärke, employer brandning eller opinionsbildning.

Håller du med? Håller du inte med? Vill du lägga till något? Kommentera gärna nedan, på Twitter eller på Facebook. Toppbild: Gilles Lambert

Legitimitet viktig i dagens digitala opinionsbildning

Den snabba digitala utvecklingen har gjort samhällsdebatten mer demokratiserad – men också mer polariserad. För opinionsbildare innebär det en större utmaning att nå ut till breda grupper i samhället.

I Malcolm Gladwells bok ”David och Goliat” lyfts vikten av legitimitet för att kunna påverka. Inte ens militär och polisiär makt kan utövas effektivt utan legitimitet hos grupperna den utövas på.

Under Nordirlandkonflikten på 70-talet tog den brittiska armén till med hårdhandskarna för att stoppa oroligheterna. Enskilda fall av olydnad kunde leda till att hela bostadsområden genomsöktes av militären, hus för hus, byrålåda för byrålåda. Detta ledde dock bara till att allt blev värre, mycket värre. Arméns beteende gjorde att de tappade sin legitimitet och att skaffade sig fler fiender bland invånarna i Belfasts katolska kvarter.

Som ett motsatt exempel nämner Gladwell en långsiktig polisstrategi för att få ner den höga ungdomsbrottsligheten i området Brownsville i Brooklyn, New York. Förutom klassiskt polisarbete, det vill säga noggrann kartläggning, bevakning och i många fall upprepad arrestering av de värsta ungdomsbrottslingarna, så kunde polisen dyka upp hemma hos deras familjer på Thanksgiving och bjuda på kalkon.

Genom den typen av insatser så byggde poliserna upp en legitimitet som de tidigare saknat. Syftet var inte inte enbart att påverka brottslingarna själva, utan även deras föräldrar, vänner, småsyskon och barn. Många som tidigare enbart varit fientligt inställda till polisen fick istället en nyanserad bild. Och arbetet lönade sig, ungdomsbrottsligheten sjönk markant.

”I den digitala debatten är det enklare att driva opinion enbart anpassad för meningsfränder.”

Samma principer gäller i allra högsta grad inom opinionsbildningen. Men i och med den digitala och sociala utvecklingen där kanaler som bloggar, Twitter, Facebook blir allt viktigare blir det också vanligare att opinionsbildare tappar sin legitimitet hos stora grupper i samhället. I den digitala debatten är det enklare att driva opinion enbart anpassad för meningsfränder. Det ger bättre avkastning på kort sikt i form av delningar, reaktioner och webbtrafik.

Priset är dock högt. Många slutar helt enkelt att lyssna – oavsett vad som sägs. En långsiktig och effektiv digital opinionsbildning drivs därför bäst genom en kombination av klassiskt påverkansarbete och något som skulle kunna liknas med New York-polisens hembesök på Thanksgiving. Personliga eller digitala möten som bygger på respekt och intresse för sin meningsmotståndare. De personer och organisationer som lyckas med detta kommer att ha större förutsättning att behålla sin legitimitet i breda grupper och därmed öka sina chanser att vara med och forma framtidens samhälle.