Etikett: Studio Total

Historien om den orimliga idén

Galileo Galilei

Det är 1600-tal. Galileo Galilei sitter på sin kammare och skriver på en bok. Han har nämligen en idé. Att det är solen som är universums centrum – inte jorden. Det är alltså jorden som snurrar runt solen, inte tvärtom. 1632 ger han ut boken ”Dialog om de två världssystemen” där den gamla synen på jorden som universums mitt ifrågasätts.

Påven och hela katolska kyrkan blir förstås vansinniga. Detta är ju inte rimligt! Jorden är ju megastor, och solen är liten och typ jättelångt borta. Galileo Galilei får bakläxa av påven och tvingas ta avstånd från sina orimliga påståenden. Sen får han sitta i husarrest under resten av sitt liv.

Vi människor vill gärna sätta rimlighetsramar på saker och ting. Detta är något som Malcolm Gladwell beskriver i sin bok ”The Tipping Point”. Som exempel nämner han följande problem.

Ta ett stort pappersark och vik det rakt över. Ta sedan det vikta pappret och vik det ännu en gång. Gör om detta tills du har vikt pappret totalt 50 gånger. Hur högt är pappret nu?

Efter att snabbt ha simulerat hur vi vikter ett papper i våra huvuden så drar de flesta av oss till med en decimeter, eller kanske till och med en meter! Så vad är då det verkliga svaret? Faktum är att det faktiskt har en del gemensamt med Galileo Galileis forskning – såväl symboliskt som bildligt. Papprets höjd skulle nämligen motsvara avståndet mellan jorden och solen.

Verkar detta rimligt? Absolut inte. Men hur gärna vårt sunda förnuft och vårt rationella tänkande än vill tro det, så är lösningar är inte alltid rimliga.

Den svenska medieaktör som kanske varit allra flitigast med att utmana rimlighetsnormen under de senaste åren är reklambyrån Studio Total. Under sin dragning på TedX Almedalen 2011, som jag hade förmånen att lyssna till på plats, berättade byråns Per Cromwell om när de drog pitchen ”invadera Libyen” för ett ölvarumärke.

Det blev naturligtvis ingen invasion och Kadaffi fick aldrig någon ölflaska i huvudet. Senare den hösten dog han under icke ölrelaterade omständigheter.

Men betyder det automatiskt att det var en dålig idé?

Våga komma med galna idéer. Våga vara orimlig. Det är budskapet Cromwell lyfter fram i sitt tal – att de som vågar sticka ut är de som kommer att bli framgångsrika i framtiden.

Det kanske låter som ett kontroversiellt uttalande. Men det är det inte. För om vi bläddrar i historieböckerna så är de fulla av personer som gjort precis det Cromwell beskriver. Sådana som Galileo Galilei. Personer som vågade vara orimliga. 1992 fick Galilei dessutom äntligen sin upprättelse då katolska kyrkan gjorde en pudel och erkände att man varit lite fel ute med husarresten och de andra repressalierna. Bättre sent än aldrig.

MW-Tips: 2012-01-10

Svenska Studio Total bakom bluff om sexskola
Missade grejen om sexskolan, och läser alltså om det först nu när det avslöjas att det hela var en PR-bluff av Studio Total. Ja, vad ska man säga? Återigen, bra jobbat!

Facebook, buggar och din privata information? Hur står det egentligen till?
Aftonbladet skrämdes tidigare idag med att gamla, privata Facebook-meddelanden skulle ha gjorts offentliga genom en bugg. Det stämmer inte riktigt, men det går för det inte bara att vifta bort problemet. Simon Sundén sammanfattar det hela bra.

Det mest intressanta kring den här diskussionen är dock något som min kollega Jasper Hein Nordling tog upp i samband med att vi avhandlade det hela – nämligen hur fort vi människor anpassar oss till nya beteenden och glömmer bort gamla. På nätet, med ibland oberäkneliga aktörer som Facebook, blir detta extra påtagligt.

Twitter’s new @handle distribution pilot program
Blir spännande att se vart detta leder. Jag låter en tweet från Mathew Ingram spekulera lite.

’BunnyRanch’ Brothel Owner Endorses Underdog GOP Candidate Ron Paul
Ni känner till storyn om hur artisten Kelly Clarkson blev hånad och utskälld efter att hon sagt att hon stöttar den kontroversielle republikanska presidentkandidaten Ron Paul? I höstas var jag på en föreläsning med David Meerman Scott, där han pratade mycket om ”newsjacking” – att dra nytta av en befintlig nyhet för att få publicitet.

Precis vad som har skett i detta fall. Politiskt pengaskramlande ju sannolikt något som bör betäcknas som positiv publicitet för en bordellägare som Dennis Hof – oavsett kandidat.

What Luxury Brands Should Learn From Dolce & Gabbana’s Hong Kong PR Disaster
Mycket märkligt. Dolce & Gabbana i Hong Kong har alltså förbjudit stadens invånare att ta foton utanför affären, vilket har lett till något av en PR-katastrof. Personen som tog beslutet bör ju rimligtvis ha varit full? Nåväl, intressant läsning.

Ajour – bra produkt men dåligt lanserad

Veckans sociala medier-snackis är naturligtvis Ajour – den uttalat nyskapande nyhetssajten som åtta högprofilerade internetpersonligheter körde igång igår.

Jag tror att det kommer bli något riktigt grymt. Skalet finns där, och jag är övertygad om att de duktiga människorna bakom kommer att utnyttja de synpunkter de får in till att forma Ajour till något som kommer att göra avtryck i mediesverige. Produktmässigt bra alltså. Lanseringen tycker jag dock har varit mindre bra, vilket jag tror ligger till grund för många av de egentliga ganska onödiga diskussionerna kring sajten (inklusive Flashbak-tråden).
Som kommunikatör och PR-nörd tänkte jag förklara varför.

Det har lanserats som en Super Bowl-final
Ajour är något som kommer att behöva formas under en lång tid. Det var inte färdigt när det släpptes, inte på långa vägar. Men inför lanseringen så har jargongen hela tiden varit ”den första oktober” (trumvirvel), ”på måndag” (nationalsång), ”imorgon” (krigsflygplan över arenan). En enda lång nedräkning till kickoff.

Men när det väl var dags för avspark så var det ett college-lag som ställde upp sig på planen. Visserligen ett väldigt talangfullt sådant, men publiken var aningen besviken. De hade förväntat sig Brett Favre – något som skulle vara fulländat från början. Att det skulle vara det har ju skaparna faktiskt aldrig påstått, men det är ändå den typen av massiva förväntningar en sån här nedräkningskampanj bygger upp.

”Show, don’t tell” funkar bättre än tvärtom
Sydsvenskans Andreas Ekström kallar det för ”för stora ord”. Jag måste tyvärr hålla med, även om jag tror att man kommer leva upp till orden tids nog. Dessutom är det alltid bättre att säga för lite än för mycket när man ska berätta en historia.

I filmen ”Sideways” framställs huvudpersonen Miles, spelad av Paul Giamatti, som en rätt så dålig människa. I alla fall till en början. Men det behöver ingen tala om för oss – det blir liksom ganska uppenbart när han själ pengar från sin egen mamma.

På samma sätt att man med fördel kunnat lansera Ajour – låta andra sköta hypen. Se på Spotify, hur många stod inte med hakan nere när Daniel Ek gjorde entré på Facebooks f8-event? Och hur många medier har inte slagit knut på sig själva i sina försök att gissa sig till hur många nya användare musiktjänsten fått? Spotify själva? De säger ingenting.

Studio Total-fiktion blir problematisk när produkten är journalistik
Jag älskar Studio Total och sättet de bygger en hype på. Personligen blev jag heller inte varken upprörd eller besviken över att @hejsonja’s Ajour-satir visade sig vara en slags reklamfilm, utan tyckte mest det var en rolig grej.

Men samtidigt förstår jag dem som blev det. Att jobba med fiktion och ”lura” kunderna kan vara mycket effektivt, exempelvis så har amerikanska Hollister som nyligen öppnade buktiker i Stockholm en helt påhittad bakgrundshistoria till sitt varumärke. Men när produkten man erbjuder är journalistik så gäller helt plötsligt helt andra regler. Då är det fult att luras, även på det mest oskyldiga sätt.

What’s next?
Nu när lanseringen väl är avverkad så tror jag dock att det bara kommer att gå framåt. Klagomålen i samband med lanseringen kommer sakta att tyna bort, samtidigt som skaparna kommer att ta vara på många av de synpunkter som de får in. Jag kommer själv följa utvecklingen med stort intresse, och ska i egenskap av läsare försöka bidra med så mycket som möjligt.