Idag kommunicerar vi snabbare än någonsin. Det tog till exempel inte många minuter innan kommentarerna haglade tätt på Twitter idag angående att Ryssland och Qatar får arrangera fotbolls-VM 2018 respektive 2022.
Men ibland går det lite för snabbt. Som när Paul Ronge för ett tag sen gick till angrepp mot Natalia Kazmierska på Twitter, vilket återgavs i en småabsurd copy-paste-artikel i Resumé.
I egenskap av kriskommunikationskonsult insåg givetvis Paul Ronge sitt misstag, varpå han backade och bad om ursäkt. Att vara för envis och stolt kan nämligen vara ett stort misstag i kanaler som styrs av dialog.
Därför ska det nu bli intressant att se hur Isabella Löwengrip hanterar situationen som uppkommit efter att hon kallat den svenska journalisthögskolan för ett skämt i sin blogg. Något som även det uppmärksammades av Resumé.
Om resonemanget i sin helhet råder det säkert skilda meningar, och många är nog beredda att hålla med om att också andra erfarenheter än en journalistutbildning kan vara relevanta för en chefredaktör. Men att säga att ”journalisthögskolan är ett skämt i Sverige” kommer man inte undan med. Inte utan goda argument och i sammanhanget god auktoritet.
Mitt råd till Isabella är att lyssna på kritiken, och reda ut det hela med dialog. Det gäller att välja vilka strider man ska ta, och en som är omöjlig att vinna är inte en av dessa. En fördel med sociala medier är trots allt att acceptansen för ”grodor” är relativt stor, eftersom de lätt uppkommer som en del av ett ständigt pågående samtal.
Ett samtal som skrivs om allteftersom, och där en obetänksam kommentar i slutändan endast behöver bli en del av en diskussion. En diskussion som slutade på ett för huvudpersonen betydligt trevligare sätt.
Uppdatering: Vill dock poängtera att jag inte menar att Isabella nödvändigtvis skulle behöva be om ursäkt. Uppmaningen till dialog kan lika gärna innebära att hon utvecklar sitt resonemang. Se gärna min kommentar på detta hos Doktor Spinn.
detta suger hårt!! (NO)