Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om ”säljsekten”, alltså The Phone House dåliga behandling av sina anställda. Gällande den katastrofala kriskommunikationen har exempelvis Paul Ronge och Niclas Strandh redan gjort så bra, så något ytterligare utlåtande från en okänd bloggare som mig behövs sannerligen inte.

Men så läste jag Daniel Skölds försvarstal till hela säljkulturen (han var tydligen även med i Debatt med anledning av detta), där han jämför säljare med idrottsmän, och kände därefter ett behov av att lyfta fram en viktig poäng. Det är nämligen horribelt att försöka vifta bort Dokument Inifråns program allmän kritik mot säljorganisationer. Det handlar snarare om manipulation och brist på respekt.

Säljare är viktiga för väldigt många företag och organisationer idag. Det är inte många företag som klarar sig enbart på att göra ett bra jobb, i så fall krävs ett väldigt starkt varumärke. Du måste hitta affären – för affären hittar sällan dig.

Att då behandla sina säljarna så som The Phone House har gjort, det är enbart rent utnyttjande av en värdefull resurs. Tjejen som var med i programmet hade blivit månadens säljare, och hade uppenbarligen gjort väldigt bra ifrån sig. Trots detta blev hon behandlad som skit. Hennes teamleader fick henne att känna sig helt värdelös.

Att detta helt utelämnas i Daniel Skölds text känns väldigt märkligt. Betyder det att han tycker att den typen av beteende är helt okej? Utifrån hans idrottsjämförelse så skulle det alltså innebära att om Zlatan, Messi och LeBron James manipulerades och lurades att de var ”kassa” av sina tränare, så skulle det inte vara några konstigheter?

Sen bör ju givetvis även de som inte passar som säljare, eller som Daniel Sköld uttrycker det, de som ”tillhör den skara som fattat ett dåligt beslut ur personlig synvinkel” behandlas med respekt. Jag skulle ju till exempel kunna säga till teamleadern att ”du borde sluta skicka sms, för du är ju så sjukt kass på att stava – vore jag så dålig på att stava som du så skulle jag ta livet av mig”. Men i så fall skulle i alla fall jag se mig själv som en rätt otrevlig typ. Även om någon inte riktigt passar för en uppgift så förtjänar den att bemötas på ett trevligt sätt.

Det är ju precis detta om något som berättigar namnet ”säljsekten”. Den totala bristen på respekt för de anställda. Inte att man vill sälja sin produkt och tjäna pengar.

Ja, här sitter jag och radar upp självklarheter. Men tydligen är detta inte helt givet för alla.

Avslutningsvis så kan jag konstatera att de flesta som grinande kommer dragandes med Jantelagen nog trots allt tycker att det är ganska skönt att den finns. För vad skulle de annars skylla på när de stöter på oliktänkande, och allt inte riktigt går som de vill.