Fredrik Backmans text i Café om alkoholism är ett av de bästa reportagen jag har läst i år. Även om jag själv inte är nykterist så har jag sedan lång tid tillbaka väldigt stor respekt för de som är det, och jag ser ser också alkoholen som likvärdig med flera olagliga droger.

Men nog om det, det har redan sagts av så många. Anledningen till att jag skriver det här inlägget är en annan, Backmans reportage publicerades nämligen i Café redan i juninumret.

Det var dock först igår den lades ut på nätet – och responsen blev enorm. I skrivandets stund över 6 000 delningar på Facebook och över 500 tweets. Väldigt höga siffror i dessa sammanhang.

Välförtjänt förstås. Men Twitter är i stor utsträckning en kanal befolkad av människor som jobbar med media, och det är ändå lite överraskande att så journalister och publicister i så pass stor utsträckning uppenbarligen inte läser en tidskrift som Café när den kommer ut på papper. En slutsats som jag drar eftersom att så många reagerat som om att detta var en ny läsupplevelse för dem.

Det kan förstås vara så att många som läst artikeln tidigare ändå vill dela med sig av den nu när den finns online. Men jag kan ändå inte låta bli att ställa frågan.

Om inte ens mediesverige själva läser papperstidningar – vem gör det då? Kan detta vara ett tecken på att vi håller på att slå i sista spiken i tidskriftskistan?