Så blir du en mer produktiv anställd – och får mer fritid

Att du kan få mer gjort på mindre tid låter som något som är för bra för att vara sant. Men egentligen kanske det bara handlar om att våga ifrågasätta arbetslivets invanda strukturer och samtidigt våga erkänna det så många vet men få talar om.

Förutom att ha arbetat ungefär tio år som anställd har jag också flera år som egenföretagare och konsult bakom mig. Tack vare det har jag haft möjligheten att identifiera vad som gör mig produktiv när jag inte har några andra ramar än mina egna att utgå ifrån – och tack vare bra arbetsgivare har jag sedan också haft möjlighet att testa att applicera detta på min roll som anställd.

Det jag har kommit fram till är att det framförallt är en sak som gör att min produktivitet ökar – nämligen flexibilitet.

”Att jobba åtta timmar per dag är inget självändamål utan det viktiga är vad du levererar.”

Om du inte redan gör det – börja jobba på distans ibland. Om du har förmånen att ha ett jobb där det fungerar det vill säga. Som lokförare eller sjuksköterska blir det svårt, men väldigt många kontorsjobb kräver – trots namnet – inte att du sitter på kontoret för att kunna göra ditt jobb.

Innan jag läste Tim Ferriss bok ”4-Hour Work Week” så hade jag ofta lite dåligt samvete när jag jobbade hemma eller från ett café. Detta trots att jag i princip alltid var mer produktiv och hann slutföra fler uppgifter än när jag var på jobbet. Den ökade produktiviteten berodde, förutom den uppenbara fördelen att kunna fokusera på en sak utan att bli störd, på att jag blev extra motiverad att arbeta effektivt eftersom jag kunde använda tiden jag tjänade in till att vara ledig. Detta var antagligen också det som gav mig lite dåligt samvete, att jag skulle ha kunnat hinna jobba ännu mer.

Men det är ingen som är produktiv under 100 procent av en arbetsdag på åtta timmar. Att vara på kontoret eller att vara ”upptagen” hela arbetsdagen är inte samma sak som att vara produktiv. Att jobba åtta timmar per dag är inget självändamål utan det viktiga är vad du levererar. Den som vägrar accepterar det faktumet är antingen okunnig eller oärlig (jag vet inte vilket som är värst). Men vi är nog många som känt oss lite osäkra kring hur man ska förhålla sig till denna självklarhet. Vågar man säga sanningen, utan att betraktas som arbetsskygg? Själv behövde jag alltså läsa det i en New York Times bestseller-bok för att sluta ha dåligt samvete över hemmajobb.

Betyder detta att man alltid ska jobba hemma? Naturligtvis inte, då skulle man missa allt det positiva som de fysiska interaktionerna med kollegorna för med sig. En kombination är förstås bäst, men det finns tyvärr fortfarande en utbredd skepsis även mot sporadiskt hemmajobb bland många arbetsgivare.

Samma sak gäller arbetstider. Ibland krävs det att du är på plats på kontoret vissa tider, men ofta inte. Uppgifter som innebär att skriva, analysera och planera behöver till exempel inte göra det. Vill du göra det en söndagskväll och istället vara ledig en fredag eftermiddag – då borde inte det vara ett problem.

”Se på möten som du ser på en investering – du investerar din tid. Ett bra möte som tar dig framåt kan ge avkastning på flera gånger den avsatta tiden, men ett möte som inte leder någonstans blir enbart en kostnad.”

Något som ofta hindrar oss från att jobba hemifrån är möten. Kanske det går att lösa genom att ha mötet på distans via video. Men lösningen kan också vara att inte ha något möte. I alltför många företag och organisationer är det  tyvärr nämligen vanligt med alldeles för många möten med alldeles för många personer i. Ett vanligt förslag efter ett dåligt möte där man inte kom fram till något är tyvärr: ”ska vi boka ett nytt möte?”.

Innebär det att möten alltid är något negativt? Verkligen inte. Se på möten som du ser på en investering – du investerar din tid. Ett bra möte som tar dig framåt kan ge avkastning på flera gånger den avsatta tiden, men ett möte som inte leder någonstans blir enbart en kostnad.

Med större flexibilitet i form av färre (men bättre) möten, mer tid att jobba på distans och mer individuella arbetstider så kommer du ha alla möjligheter att öka din produktivitet och leverera bättre resultat – samtidigt som du får mer tid över till familj och fritid. Det är en ekvation där både du och din arbetsgivare blir vinnare.

Bild: Luca Bravo

Investera i en bättre värld

Vill du hjälpa människor i tredje världen att få tillgång till el, samtidigt som du bidrar till att minska koldioxidutsläppen? Då kanske Trine, en socialt entreprenörskaps-startup från Göteborg, kan vara något för dig.

Det hela går till så att du via Trines plattform lånar ut pengar till lokala installatörer av solpaneler i tredje världen. Detta ger människor tillgång till el som är mycket billigare och mer miljövänlig än dagens fossila alternativ. Samtliga de hittills finansierade projekten är placerade i olika länder i Östafrika. Lånet återbetalas löpande, och du får även en hygglig ränta på omkring fem procent.

Plattformen

Trines plattform är smart uppbyggd med olika triggers för att hålla användarna aktiva under de ibland ganska långa projektperioderna. Man uppmanas till exempel att dela sin aktivitet i sociala medier, och kan se hur många som har klickat på länkarna på Facebook och Twitter. Dessutom kan man värva vänner, vilket ger en voucher på €10 till både vännen och den som värvar. Vill någon använda min referral-länk och få €10 så klicka bara här.

Det går också att ge bort presentkort som kan användas på plattformen.

Varför lån?

Men är det inte bättre att ge pengar till välgörenhet om man vill hjälpa till? Den frågan kanske vissa ställer sig. Men det ena utesluter inte det andra, jag ger själv regelbundet pengar till olika biståndsorganisationer, och som jag ser det finns det flera fördelar som gör denna modell intressant.

  • Eftersom tanken är att pengarna ska återbetalas (även om risk såklart förekommer) så är många benägna att bidra med större belopp.
  • Lån som återbetalats kan investeras i nya projekt, och på så sätt kan samma pengar göra nytta flera gånger om.
  • Du vet exakt vad pengarna går till och kan följa hur projektet utvecklas över tid.

Och ur ett lite större perspektiv, om vi ska kunna skapa en hållbar framtid för vår planet så är det viktigt att alla delar av samhället är med på resan – inte minst näringslivet. Det måste gå att göra ”sustainable business”, som Trine själva kallar det. Därför ger jag båda tummarna upp för såväl Trine som liknande initiativ.

Vill du läsa mer om Trine så finns artiklar på Di Digital och i Tidningen Innovation från Vinnova.

Digitala beteendeförändringar och vad de innebär

Det talas mycket om nya och pågående trender inom digital kommunikation och marknadsföring, men något som är minst lika viktigt som att se uppgående trender är att identifiera nedåtgående. Företag som inte gör det riskerar att bli nästa exempel à la Facit eller Kodak på inspirationsföreläsningar om ”förändring”. Jag har identifierat några beteendemönster att hålla koll på och vad dessa innebär för vår kommunikation.

Desktop används snart enbart på jobbet

När slog du på datorn för att göra något icke arbetsrelaterat senast? Är du tjänsteman så är risken ganska stor att det var länge sedan. Tidigare var datorn den centrala enheten i våra hushåll, något som hanterade allt från arbete till praktiska ärenden och underhållning. Den positionen har nu ersatts av mobilen och datorn har, förutom bland nischade grupper som gamers, reducerats till att endast bli ett arbetsredskap. I synnerhet underhållningen har i princip helt flyttat över till mobilen.

Vad innebär detta? Inom B2C är det helt centralt att nå sina målgrupper på mobilen, läsplattan eller kanske till och med på någon wearable tech-produkt som klockan. Annars finns det en uppenbar risk att inte nå dem alls.

Det ”öppna samtalet” inte längre lika öppet

När utvecklingen kring det som kom att kallas ”sociala medier” tog fart var öppenheten och transparensen en stor del av den allmänna uppfattningen kring vad förändringen handlade om. Då var Twitter det hetaste nätverket och hyllades för sina möjligheter till öppen kommunikation och samtal.

Men vill vi människor verkligen vara öppna och transparenta med allt? Nej, skulle det visa sig. Hos den nya generationen som växte upp med sociala medier har en stor del av kommunikationen kommit att flyttas till kanaler som möjliggör ett mer selektivt urval gällande vem som får ta del av vad. Idag sker kommunikationen allt oftare i slutna, privat meddelande-baserade kanaler som Snapchat och Whatsapp istället för på Twitter.

Vad innebär detta? Youtubeprofiler, stora instagrammare och andra influencers kör förstås fortfarande ”öppna” samtal. Men motorn bakom, det vill säga alla fans och konsumenter som sprider deras innehåll, spinner numera bakom stängda dörrar i större utsträckning än förut. Det är en förändring som är viktig att tänka på när man skapar kommunikation.

För unga är sociala tjänster en del av vardagen

Att unga människor har växt upp med de sociala tjänsterna innebär också att de i än större utsträckning har integrerats i vardagen. När någon i övre medelåldern skaffar ett konto på Instagram eller Snapchat är det en ny kul grej, som att skaffa en hobby. Men när en tonåring gör det är det i princip en naturlig del av deras utveckling, som att lära sig cykla eller ta studenten.

Att skicka PM är det nya ringa. Facebook-gruppen eller Whatsapp-tråden är det nya hänga på gården. Youtube, Instagram och Snapchat är det nya tv. Och så vidare.

Vad innebär detta? Förutom uppenbara saker som att exempelvis tv får tuffare konkurrens så betyder det att kraven på innehåll blir högre. Konsumenten som ser Instagram och Snapchat som en ny kul grej kan även se reklam och branded content där som nytt och kul. För den som ser tjänsterna som en naturlig del av vardagen existerar inte den dimensionen.

Digitalt är det nya normalläget

Att ”digital annonsering ökar” eller ”företagen ska satsa mer på digitalt nästa år” är i princip lika självklart som att solen går ner ikväll och upp imorgon. Egentligen borde jag stryka ordet ”digital” rakt igenom i den här texten. Det är ”kommunikation”, inte ”digital kommunikation”. För det är snarare det som inte är digitalt som avviker från normen.

Det räcker med att titta på människors vardag idag för att dra den slutsatsen. Nästan all kommunikation vi konsumerar är digital. Nyheter läser vi i mobilen på väg till jobbet, eller får via puffnotiser. Intervjuer lyssnar vi på i poddar. Vi messar och chattar istället för att ringa. Och så vidare.

Vad innebär detta? Framförallt att alla som jobbar med kommunikation måste förstå digitalt – även de som inte har en utpräglat digital tjänst. För snart kommer alla tjänster vara utpräglat digitala. Eller bara tjänster, helt enkelt.

Håller du med? Håller du inte med? Vill du tillägga något? Kommentera gärna. Toppbild: Samuel Zeller