Etikett: annonser

Native advertising perfekt för social delning

Native Advertising

I en mediebransch som famlar efter nya intäktsströmmar så inser fler och fler publicister att traditionella digitala annonslösningar, som exempelvis bannerannonsering, inte kan ersätta intäktsbortfallet från printdelen. Därför har stora aktörer som New York Times och Vanity Fair på senare tid börjat använda sig av så kallad ”Native advertising”.

Vad är då detta? Som bilden ovan illustrerar så är en native ad sponsrat innehåll (jag fördrar denna term framför reklam) som påminner mycket om publicistens redaktionella innehåll. Det ska vara tydligt annonsmärkt, men ska fortfarande vara intressant för målgruppen och dela det redaktionella innehållets tonalitet och stilistik. Det är betalt för av en annonsör – men ändå fortfarande trovärdigt.

En av de ledande aktörerna inom Native advertising är amerikanska Buzzfeed, som byggt hela sin affärsmodell kring detta. Något annat som är intressant i sammanhanget – och som jag kommer att komma tillbaka till – är att Buzzfeed lägger stort fokus på att uppnå maximalt med sociala delningar. Faktum är att hela 75 procent av Buzzfeeds läsare aktivt söker sig till sajten för att hitta innehåll att dela. Något som antagligen varit en bidragande orsak till att Facebook sedan början av 2013 står för betydligt mer av Buzzfeeds hänvisningstrafik än Google gör.

Eftersom Native ads påminner mycket om det redaktionella innehållet så är förstås också det förstnämnda optimerat för social delning. Analyssajten TheMediaBriefing.com gjorde nyligen en sammanställning av hur Buzzfeeds native ads delas i sociala medier, och siffrorna de får fram är intressanta.

I studien analyserades delninggsdata från 689 Buzzfeed native ads från 51 företag, och det visade sig att en genomsnittliga native ad fick:

  • 263 Facebook-likes
  • 36 tweets
  • 7 Google +1s
  • 44 Pinterest-pins
  • 2 Linkedin-delningar

Den mest intressanta iakttagelsen här är givetvis att även annonsmärkt innehåll kan driva socialt engagemang. Spotify, som var det företag som låg i topp i studien, hade ett snitt på hela 1451 Facebook-likes per sponsrad artikel. Nu kan alla som någon gång delat en bannerreklam räcka upp en hand. Nähä, ingen…

Enligt en undersökning av analysföretaget Nielsen, i vilken 28 000 kunder runt om i världen deltog, så litar 92 procent av kunderna mer på sociala rekommendationer från sina vänner än på all annan form av reklam. I mina ögon betyder det att Buzzfeed har lyckats med det som många andra har misslyckats med och att sponsrat innehåll med fokus på sociala delningsmekanismer är något som vi kommer få betydligt se mer av framöver.

Bild: Flickr/Altimeter Group

Snart kan även ditt företag annonsera på Twitter

Twitter meddelade nyligen att de är på gång göra det enkelt även för små och mellanstora företag att annonsera. Precis som när annonsverktyget rullades ut i sin första version så testas det först av vissa utvalda företag runt om i USA.

Senare i år beräknas detta självservicesystem, som till viss del påminner om Facebooks, att rullas ut till allmänheten.

Intressant diskussion om PR och bloggar

Igår publicerades ett blogginlägg på Same Same But Different, skrivet av Therésia Erneborg som driver bloggen Söta Saker. Therésia blev upprörd då hon upplevde det som att PR-byrån i fråga försökte dra nytta av hennes blogg, utan att vilja betala för det. Såväl inlägget som diskussionen det blivit upphov till, är mycket intressant.

I grunden är det här enligt mig inga som helst konstigheter. En PR-byrå jobbar med PR – inte med att köpa annonser. Blir man som bloggare (eller tidning för den delen) kontaktad av en PR-byrå, så kan man i princip aldrig förvänta sig att få betalt. Att mejla annonspriser till en PR-byrå är alltså enbart slöseri med tid. Hela grejen med PR är ju att utrymmet inte är köpt – och därmed har högre trovärdighet.

Men jag kan till viss del ändå förstå Therésias irritation i det här fallet. PR-byråns uppgift är trots allt, precis som när den pitchar en idé till en tidning, att erbjuda något som bloggaren känner att den gärna för vidare till sina läsare. En bra grej helt enkelt – något av värde. För då tjänar ju faktiskt både bloggaren och dennes läsare på det – inte enbart PR-byrån.

En tävling skulle kunna ha ett sådant värde – förutsatt att den paketeras rätt.

Det tycker jag inte att PR-byrån har gjort i det här fallet, vilket gör att sannolikheten för att publicisten ska tycka att tävlingen är en bra grej sjunker avsevärt. I alla fall utifrån den mejlkonversation som återges i blogginlägget.

Att direkt försöka styra och ställa med en lång instruktionslista, vilken avslutas med ”Tävlingen bör ligga uppe i ca 2 veckor”, det kan säkert funka i vissa sammanhang. Det vill säga om du är Puff Daddy i San Tropez – inte om du är en PR-byrå som vill bygga en bra relation med en publicist. Att dessutom gå rakt på sak är möjligtvis tidseffektivt, men det förmedlar snarare en känsla av ett slarvigt massutskick än ett genuint intresse av att bygga en relation med Therésia och hennes blogg.

En del av de som kommenterat inlägget tycker att Therésias kritik är helt obefogad. Det kan man givetvis tycka, men det är viktigt att komma ihåg att oavsett om den är det eller inte så är detta ”all in the game”. PR-byrån har agerat på ett visst sätt, vilket fick ett argt blogginlägg som konsekvens. Alltså har man just i detta fall misslyckats i sitt relationsbyggande.

Vad skulle man då ha gjort istället? Lätt att vara efterklok, förstås. Men en lite försiktigare första kontakt och en mindre dominant tonalitet tror jag minimerar risken för liknande reaktioner. Just den här typen av färdigt tävlingsupplägg är kanske bättre att pitcha till bloggare som man redan har en etablerad relation med.

Rekommenderar också läsvärda inlägg på ämnet från Tor Löwkrantz, samt Jesper Wendel på Graylingbloggen.