Igår publicerades ett blogginlägg på Same Same But Different, skrivet av Therésia Erneborg som driver bloggen Söta Saker. Therésia blev upprörd då hon upplevde det som att PR-byrån i fråga försökte dra nytta av hennes blogg, utan att vilja betala för det. Såväl inlägget som diskussionen det blivit upphov till, är mycket intressant.
I grunden är det här enligt mig inga som helst konstigheter. En PR-byrå jobbar med PR – inte med att köpa annonser. Blir man som bloggare (eller tidning för den delen) kontaktad av en PR-byrå, så kan man i princip aldrig förvänta sig att få betalt. Att mejla annonspriser till en PR-byrå är alltså enbart slöseri med tid. Hela grejen med PR är ju att utrymmet inte är köpt – och därmed har högre trovärdighet.
Men jag kan till viss del ändå förstå Therésias irritation i det här fallet. PR-byråns uppgift är trots allt, precis som när den pitchar en idé till en tidning, att erbjuda något som bloggaren känner att den gärna för vidare till sina läsare. En bra grej helt enkelt – något av värde. För då tjänar ju faktiskt både bloggaren och dennes läsare på det – inte enbart PR-byrån.
En tävling skulle kunna ha ett sådant värde – förutsatt att den paketeras rätt.
Det tycker jag inte att PR-byrån har gjort i det här fallet, vilket gör att sannolikheten för att publicisten ska tycka att tävlingen är en bra grej sjunker avsevärt. I alla fall utifrån den mejlkonversation som återges i blogginlägget.
Att direkt försöka styra och ställa med en lång instruktionslista, vilken avslutas med “Tävlingen bör ligga uppe i ca 2 veckor”, det kan säkert funka i vissa sammanhang. Det vill säga om du är Puff Daddy i San Tropez – inte om du är en PR-byrå som vill bygga en bra relation med en publicist. Att dessutom gå rakt på sak är möjligtvis tidseffektivt, men det förmedlar snarare en känsla av ett slarvigt massutskick än ett genuint intresse av att bygga en relation med Therésia och hennes blogg.
En del av de som kommenterat inlägget tycker att Therésias kritik är helt obefogad. Det kan man givetvis tycka, men det är viktigt att komma ihåg att oavsett om den är det eller inte så är detta “all in the game”. PR-byrån har agerat på ett visst sätt, vilket fick ett argt blogginlägg som konsekvens. Alltså har man just i detta fall misslyckats i sitt relationsbyggande.
Vad skulle man då ha gjort istället? Lätt att vara efterklok, förstås. Men en lite försiktigare första kontakt och en mindre dominant tonalitet tror jag minimerar risken för liknande reaktioner. Just den här typen av färdigt tävlingsupplägg är kanske bättre att pitcha till bloggare som man redan har en etablerad relation med.
Rekommenderar också läsvärda inlägg på ämnet från Tor Löwkrantz, samt Jesper Wendel på Graylingbloggen.