Etikett: The Wire

Somliga har fattat det

Något av det absolut viktigaste när man snackar sociala medier är engagemang. Många aktörer som vill verka i de här kanalerna har stora visioner, men när det väl kommer till kritan är de inte alls beredda att göra den insats som faktiskt krävs för att bli framgångsrik. De har helt enkelt inte förstått.

Men som tur är finns det också de som har gjort det.

Klippet ovan är från min favoritserie ”The Wire” – 00-talets bästa TV-serie enligt Jan Gradvall. Karaktären vi få möta är Omar Little, spelad av Michael K. Williams. Han är, precis som så många andra idag, aktiv på Twitter.

Jag har dock svårt att tänka mig att det är många kändisar som visar lika mycket engagemang som Michael K. Williams gör i nedanstående tweet.

Troligtvis har han alltså en Twitter-sökning på sin karaktärs namn, för att på så sätt kunna ta del av vad fansen skriver. Eftersom jag har svårt att tänka mig att Michael kan svenska, så har han troligtvis också tagit sig tid att ta reda på att personen som nämnt honom är svensk, varpå han har översatt tweeten och dessutom svarat på samma språk.

Hatten av till Michael K. Williams helt enkelt. Somliga har fattat det.

Möten, spikpistoler och konsten att berätta en historia

Kommunikation kan ha många olika syften. Ibland handlar det om att vara så tydlig, snabb och effektiv som möjligt i sin informationsförmedling. Vid andra tillfällen kan syftet vara att berätta en historia.

När det gäller historieberättandet, så kan vi lära oss mycket av en så enkel och rolig sak som att studera kvalitativ litteratur, film och TV. ”Show, don’t tell” är ett vedertaget begrepp som, om det används skickligt, i många fall kan vara ett betydligt effektivare sätt att förmedla ett budskap än att bara basunera det rakt ut.

Scenen nedan är från ”The Wire”, enligt mig den bästa TV-serien genom tiderna. Titta på det innan ni läser vidare. Det spelar igen roll om ni har sett serien eller inte.

Det ni nu sett är öppningsscenen från fjärde säsongen, vilket är ett utmärkt exempel då det är första gången vi får lära känna karaktären ”Snoop” på allvar. Vi får ta rollen som mannen i butiken, han som möter henne för första gången. Mannen, som inte vet vad Snoop ämnar använda spikpistolen till, men som ändå anar oråd. Den unga tjejen, som senare visar sig vara en av TV-historiens mest hänsynslösa karaktärer, sprider trots sin trevliga och lättsamma ton ett moln av obehag omkring sig genom hela scenen.

Nu är det ju oftast inte obehag vi vill bädda in våra kommunikationsbudskap i, men ni fattar poängen. Den här typen av utmärkt berättarteknik har byggt många stora varumärken.