Ni som följer mig på Twitter har kanske noterat att jag har en lite udda visningsbild för tillfället. Ett hemmagjort robothuvud, byggt av en kartong. What’s up with that, liksom?

Kommer självklart inte gräva ner mig i någon avancerad analys kring detta, det tror jag inte någon är särskilt intresserad av. Först och främst är det för att mitt Twitter-konto är personligt. Mycket fokus gällande min närvaro i kanalen ligger naturligtvis på det jag arbetar med. Media och kommunikation, främst digital sådan. Men samtidigt så är jag ju en inte enbart mitt jobb och min bransch. Något som man dock lätt kan fastna i att vara om man hänger mycket på Twitter. Därför kan det vara bra att ibland påminna sig om det där andra, att våga vara någon annan. Vill man ha en robotkartong på huvudet så ska man kunna ha det. Inga konstigheter.

Samtidigt så går det att väva in en liten kommunikationsreferens även här. En om storytelling. Jag har nämligen gjort det till en liten grej att fira varje nytt hundratal följare med en ny visningsbild utifrån något speciellt tema. Tidigare har jag haft skidmössa och Adidasdress, och nu föll valet på en #robotkartong, vilket jag alltså crowdsourcade fram. Vid nästa nytt hundratal blir det något annat.

Likadant kan ju företag jobba med reklamföljetonger. Tydligast blir det kanske i TV-reklamer, som exempelvis de olika episoderna om Ica-Stig eller Telia-pappan. Varje ny reklam blir en berättelse, något som engagerar. Robotkartongen är min senaste Twitter-berättelse, men jag kan lova att det kommer flera!