En av gårdagens stora snackisar var hamburgerkedjan Max sätt att tacka för den sänkta restaurangmomsen, det vill säga genom att skicka ett presentkort på hundra kronor till samtliga 349 riksdagsledamöter.
Hundra kronor är förstås en summa alldeles för liten för att betrakta som en riktig muta, och man kan därför givetvis tycka att polisanmälningen från Vänsterpartiets Ulla Andersson för bestickning känns lite överdriven.
– Om det skulle räcka med hundra kronor för att påverka riksdagsledamöter då är vi illa ute i det här landet, sa Max VD Richard Bergfors till TT igår. Det ligger förstås en del i det. En del röster har även gjort gällande att Max fått väldigt mycket uppmärksamhet för en, även totalt sett, liten summa pengar.
Men är all publicitet bra publicitet? Det känns larvigt att ens behöva ställa frågan, men jag gör det i rent effektsyfte. Hur som helst – Carema begs to differ. Och så vitt jag vet betalade de inte en krona för sin “mediasuccé”.
Den typen av resonemang går alltså bort direkt. Max behöver inte “billig” publicitet. Max är ett stort företag som omsätter över en miljard. De ska istället satsa på att synas i rätt sammanhang.
Mutor och korrupta politiker är inte ett sådant sammanhang. För även om det bara handlar om en viss beröring så är ett väldigt känsligt ämne – något som man bör hålla på så långt avstånd från sitt varumärke som möjligt. Att då råka halka in i den här typen av debatt i samband med ett PR-stunt är naturligtvis att betrakta som ett fiasko. Bättre lycka nästa gång Max!