Sedan en tid tillbaka har jag ett konto hos Flattr. Jag ”flattrar” regelbundet material som jag gillar, och på det stora hela tycker jag att det är en mycket bra tjänst. Som ni kan se i högerkolumnen här i bloggen så har jag också en egen knapp som ger er läsare möjlighet att flattra mig.

Det är här problemet ligger. Problemet som just nu begränsar Flattr till att vara en smart indie-pryl, och bromsar upp utvecklingen mot att på sikt kunna bli var mans (och kvinnas) verktyg till att klicka iväg några kronor om dagen till saker de uppskattar på nätet. Jag ska snart förklara varför.

Jag ska inte hymla med att den största anledningen till att jag skaffade ett konto var den att jag ville se hur många som donerade till mina egna tre bloggar. Inte för att jag ville tjäna pengar – det blir ändå inte många kronor i dagsläget. Men som en form av beröm, ett tecken på uppskattning.

Givetvis så gillar jag också att donera till andra skapare. Men min vilja att premiera andras artiklar har till stor del sin grund i den tillfredsställelse jag får av att själv få beröm. ”Behandla andra så som du själv vill bli behandlad” brukar man ju säga. Kanske var det bibeln som sa det.

Hade jag inte varit en skapare själv, så hade jag för det första inte haft någon egen Flattr-knapp. Och för det andra så hade jag sannolikt inte känt samma naturliga vilja att donera till andra skapare.

Så äntligen till saken. Det Flattr saknar i dagsläget är någon form av starkare incitament som gör det mer attraktivt för gemene man att börja flattra. För utan den renodlade konsumenten riskerar Flattr att bli en sluten cirkel, en rundgång, där olika skapare passar runt kronorna sinsemellan.

Vad skulle då detta incitament vara? Kanske sponsorsamarbeten, där de som enbart är konsumenterna får chansen att ta del av riktigt bra erbjudanden. Billigare bredband, gratis hyrfilm, rabatt på kollektivtrafik – det är bara några spontana förslag.

Detta är vad jag tror krävs för att Flattr ska gå från en mycket bra idé till en lysande sådan.