Etikett: Martin Brusewitz

En historia som får andras att blekna

Vi har hört om hur Levi Strauss började sy slitstarka byxor åt aspirerande guldgrävare i 1800-talets San Francisco. Vi fascineras över hur en 17-årig smålänning startade en liten postorderverksamhet som kom att bli ett av väldens starkaste varumärken.

Storytelling – när man pratar om varumärken så är det ett ständigt återkommande begrepp. Historien, berättandet, det som så ofta får oss att öppna våra hjärtan och släppa in saker i våra liv. Det som får oss att inreda våra lägenheter med Stockholmsvita Ikeamöbler och utan att tveka bära arbetarbyxor från Kalifornien såväl till fest som på jobbet.

Låt oss för ett ögonblick se på yttrandefriheten som ett varumärke. För jämförda med historierna vi då kan plocka fram förvandlas nämligen Levis och Ikea från skinande skepp utanför San Tropez till rostiga reliker valfri svensk, bortglömd småbåtshamn.

Född i antikens Grekland och Rom, demokratins vagga, så behöver yttrandefriheten knappast skämmas för sitt ursprung. Tidiga men blytunga meriter är hur den var med och formade innehållet i såväl den amerikanska frihetsdeklarationen som 1776 som den franska revolutionen 1789. Under andra världskriget var den med och enade forna fiender som Storbritannien, USA och Frankrike mot det totalitära Nazityskland. Strax efter detta blev yttrandefriheten en cental del i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, ett dokument som enligt svenska Wikipedia är det enskilt mest översatta i hela världen.

Yttrandefriheten behöver heller inte leva enbart på gamla meriter. I år föll diktaturer i Libyen och Egypten när folkets röst inte gick att kväsa längre. I detta nu protesterar fattiga amerikaner mot ekonomiska orättvisor, och har fått en hel världs uppmärksamhet.

Om yttrandefriheten hade varit en produkt hade folk börjat köa utanför affären innan kön ens var uppfunnen. Därför ska vi som har den vara otroligt tacksamma. Förhoppningsvis kommer detta ”vi” en dag att innefatta alla världens människor.

Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj ”Skriv för frihet”. Jag fick stafettpinnen av Martin Brusewitz, som skrev på sin blogg. Mer information om bloggstafetten, ”Skriv för frihet” och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: www.amnesty.se/bloggstafett.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till mytomspunna PR-byrån Studio Totals Tomas Mazetti, som publicerar på sin blogg inom de närmaste dagarna, i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.

Sökandet efter sex

Bollen är rund, solen går upp varje morgon, och jag behöver aldrig tänka på att plinga för att 4:ans buss ska stanna vid min busshållplats på Högalidsgatan i Stockholm. Det är självklarheter, saker som man bara vet. Precis som vi också vet att sex är populärt på internet.

Men trots denna vetskap kan jag inte låta bli att förundras över graden av popularitet, när jag får se det med egna ögon. Förutom att blogga här, så driver nämligen jag också en anspråkslös filmblogg tillsammans med några andra. För drygt ett år sen fick filmbloggens ”loose gun” Martin Brusewitz, även journalist på Sydsvenskan, en idé till ett kul inlägg. ”Sexscener jag minns” döpte han det till.

Martin är en mycket skicklig och kreativ skribent, så det är självklart ett bra inlägg. Men det är inte det som är orsaken till att inlägget har blivit det i särklass mest klickade i bloggens historia. Det beror såklart på ett litet ord på tre bokstäver som väldigt många människor verkar söka efter i Google.

När jag kikar på detta i Google Analytics tror jag nämligen knappt mina ögon. 27,40 procent av bloggens sammanlagt drygt 10 000 unika besökare under det senaste året har nämligen hamnat hos oss via Google-sökningar på fraser innehållandes ordet ”sex”. Varken sökordsoptimering eller analys av webbstatistik tillhör mina specialområden, men det känns inte som att man behöver vara det för att dra slutsatsen att det är väldigt mycket.

För att sätta det hela i ett perspektiv så står trafiken från Facebook, där bloggen också har en egen sida med drygt 350 gillare, endast för drygt halva den volymen, 16,69 procent av trafiken.

Webbtjänster kommer och går. Men människans allra mest grundläggande intressen förblir desamma. I vår ständiga jakt på det senaste så kan vara nåt att, i alla fall ibland, stanna upp och reflektera över.

MW-Tips: 2011-01-22

Medieträning gone bad
Mycket bra av Joakim Jardenberg om Tobias Billströms framträdande i Rapport. Man kan faktiskt inte göra det sämre än Billström gör här; hade intervjun varit en hockeymatch hade den varit Sverige – Vitryssland i Salt Lake City 2002. Ja, ni fattar.

Never say no to Panda!
Roligaste reklamfilmen på länge! Tipstack till @DoktorSpinn.

Get A Job In PR: 15 Steps To Employment
Ytterligare tips från Jerry – här till alla som söker jobb inom PR. Bra checklista, där jag framförallt gillar första punkten.

Yes, This Is My Luggage.
Martin Brusewitz är en vass fotograf. Och en grym skribent också för den delen.

Go Go Mojo Superfly
Har fått en ny logga till min engelska blogg av duktiga designern Alexander Castro, som ju ”sa som det var” gällande mitt nyttjande av Foursquare för ett tag sen. Snygg tycker jag – vad tycker ni?