Etikett: Same Same But Different

Sociala medier – är svensk media för dåligt påläst?

Det är i alla fall den känslan jag får efter de senaste dagarnas turer kring ifall Facebook tappar användare eller inte. För den som godtroget förlitat sig på svenska källor kan det nämligen verka som att förvirringen är total.

Allt började med att sajten Inside Facebook berättade att Facebook tappade trafik i USA, samt ytterligare några ”early adopter”-länder i maj. I artikeln tillades dock att sajten fortsätter att öka i användarantal globalt, och att användarbasen verkar stabilisera sig kring 50 procent av internetpopulationen i de flesta länder där Facebook fått starkt fotfäste.

I en uppföljningsartikel garderade sig dessutom Inside Facebook med att statistik från andra källor inte visade på samma dalande trafik, och att man därför inte bör dra alltför stora slutsatser av dem. Facebook tonar dessutom själva ner det hela i ett uttalande i samma artikel.

Vad gjorde då svensk media av det här?

Ja, till att börja med så blandade TT ihop minskad trafik med minskad antal medlemmar. En viss skillnad. Trots att de har uppdaterat artikeln en gång redan, så verkar de i skrivandets stund fortfarande inte ha fattat att de sprider rena osanningar. Detta rapporterades sedan vidare av bland annat P3 och DN.

”Enligt sajterna Inside Facebook och Socialbakers, som loggar de sociala medierna, har Facebook tappat nära 5 miljoner konton eller drygt tre procent i USA den senaste månaden.”

Neeeej, TT, inte konton. Gör om, gör rätt.

Vidare så körde Metro följande löp idag (bild av @emanuelkarlsten), alltså en dag efter att Inside Facebook publicerat sin uppföljningsartikel. Det är ganska uppenbart att vinkeln i artikeln är bestämd på förhand – att ”unga överger Facebook”. Det är ju ett bra löp! Att det är vilseledande spelar tydligen mindre roll.

Trist naturligtvis.

Det finns naturligtvis fler exempel, men för att gå vidare – varför blir det såhär? I fallet TT tror jag enbart det handlar om okunskap. I fallet Metro är det lite mer oklart – aningen så har de inte heller gjort ordentlig research, eller så är det precis som tidigare nämnts avsiktligt vilseledande som en konsekvens av jakten på en bra rubrik.

Vem sammanfattar då läget för Facebook bäst? Vill man inte pussla ihop fakta från olika sajter själv, så rekomenderar jag den här texten i Slate av Farhad Manjoo. Han resonerar ur ett större perspektiv kring tendensen att Facebooks användarökning brukar stanna av när den når 50 procent i ett land, vilket skulle innebära att peaken kommer att nås vid cirka en miljard användare globalt (det finns två miljarder internetanvändare i världen). Han poängterar dessutom att vi inte ska fokusera alltför mycket på om Facebook ökar eller inte, det finns alla möjligheter att utvecklas utan att öka i antalet användare.

Faktum är ju trots allt att användare inte överger Facebook till förmån för något nyare eller bättre – marknaden är bara volymmässigt mättad.

Vill avslutningsvis också passa på att tipsa om Emanuel Karlstens text på ämnet hos Same Same But Different, som publicerades strax innan denna.

Intressant diskussion om PR och bloggar

Igår publicerades ett blogginlägg på Same Same But Different, skrivet av Therésia Erneborg som driver bloggen Söta Saker. Therésia blev upprörd då hon upplevde det som att PR-byrån i fråga försökte dra nytta av hennes blogg, utan att vilja betala för det. Såväl inlägget som diskussionen det blivit upphov till, är mycket intressant.

I grunden är det här enligt mig inga som helst konstigheter. En PR-byrå jobbar med PR – inte med att köpa annonser. Blir man som bloggare (eller tidning för den delen) kontaktad av en PR-byrå, så kan man i princip aldrig förvänta sig att få betalt. Att mejla annonspriser till en PR-byrå är alltså enbart slöseri med tid. Hela grejen med PR är ju att utrymmet inte är köpt – och därmed har högre trovärdighet.

Men jag kan till viss del ändå förstå Therésias irritation i det här fallet. PR-byråns uppgift är trots allt, precis som när den pitchar en idé till en tidning, att erbjuda något som bloggaren känner att den gärna för vidare till sina läsare. En bra grej helt enkelt – något av värde. För då tjänar ju faktiskt både bloggaren och dennes läsare på det – inte enbart PR-byrån.

En tävling skulle kunna ha ett sådant värde – förutsatt att den paketeras rätt.

Det tycker jag inte att PR-byrån har gjort i det här fallet, vilket gör att sannolikheten för att publicisten ska tycka att tävlingen är en bra grej sjunker avsevärt. I alla fall utifrån den mejlkonversation som återges i blogginlägget.

Att direkt försöka styra och ställa med en lång instruktionslista, vilken avslutas med ”Tävlingen bör ligga uppe i ca 2 veckor”, det kan säkert funka i vissa sammanhang. Det vill säga om du är Puff Daddy i San Tropez – inte om du är en PR-byrå som vill bygga en bra relation med en publicist. Att dessutom gå rakt på sak är möjligtvis tidseffektivt, men det förmedlar snarare en känsla av ett slarvigt massutskick än ett genuint intresse av att bygga en relation med Therésia och hennes blogg.

En del av de som kommenterat inlägget tycker att Therésias kritik är helt obefogad. Det kan man givetvis tycka, men det är viktigt att komma ihåg att oavsett om den är det eller inte så är detta ”all in the game”. PR-byrån har agerat på ett visst sätt, vilket fick ett argt blogginlägg som konsekvens. Alltså har man just i detta fall misslyckats i sitt relationsbyggande.

Vad skulle man då ha gjort istället? Lätt att vara efterklok, förstås. Men en lite försiktigare första kontakt och en mindre dominant tonalitet tror jag minimerar risken för liknande reaktioner. Just den här typen av färdigt tävlingsupplägg är kanske bättre att pitcha till bloggare som man redan har en etablerad relation med.

Rekommenderar också läsvärda inlägg på ämnet från Tor Löwkrantz, samt Jesper Wendel på Graylingbloggen.

MW-Tips: 2010-12-15

Uppdatering av @carlbildt, 13 december 2010
Ett svar på den kritik som Carl Bildt fick ta emot på grund av sina Twitter-uppdateringar i samband med bombattacken i lördags. Måste säga att svaret känns väldigt huvudet på spiken. Visst kan man ifrågasätta ordvalet i den tidiga tweet Bildt skickade ut, och självklart bör all kommunikation vara förankrad. Men när kritiker helt förkastar Twitter som kanal och anser att ministrar inte ska twittra över huvudtaget, ja då känner jag mig lite som en pappa som förgäves försöker få sin tonårsson att inse att det inte är coolt att röka.

Jag föredrar i alla fall Bildts öppenhet framför övriga regeringens inledande ”locket på”, och till Twitter-kritikerna har jag egentligen bara en sak att säga – klipp er och skaffa en blogg.

Det är ju ändå 2010
Sofia Mirjamsdotter om Malin Lernfelts SJ-tabbe. Bra linje rakt igenom. Personligen så måste jag erkänna att jag först hade lite dåligt samvete när jag raljerade över artikeln i fråga – det måste ju svida rejält att göra en sådan grov informationsmiss. Men när Lernfelt envisades med det omöjliga, att försöka rädda ansiktet in i det sista, så försvann det dåliga samvetet ganska snabbt. Ödmjukhet och självdistans hade troligtvis varit ett mer effektivt sätt att få en sån här historia att snabbt blåsa förbi.

Spam 2.0 eller Digital PR
Tor Löwkrantz om den nyare typ av spam, som inte bör förväxlas med PR. Precis som Tor skriver så behöver man inte dyka ner speciellt djupt för att hitta massor av hål i den här typen av tjänster. Vill man närvara i sociala medier så bör man naturligtvis närvara på riktigt.

The 10 Most Powerful Tweets of 2010
Twitter listar själva årets 10 mest betydelsefulla tweets. Tipstack till Resumé.

2010 Memology: Top Status Trends of the Year
Även Facebook sammanfattar året, gällande vilka ämnen som varit mest omnämnda i statusuppdateringar.